Började repa redan runt 3, eftersom vi slapp matten, då kursen var avklarad. Vi sätter igång, och alla är jättetaggade och på topp, vilket verkligen märktes! Lät helt felfritt. Tills de 2 sista låtarna.
Human och Heart Of Ice.
I Human sket det sig redan från början. Eller ja, vi genomförde låten. Men på första textraden, (som börjar: I feel...), så vart det inte mer än "aaaaaaaah". Så kan det bli, om man först glömmer första orden, och när man väl kommer på dom, undrar man om det var rätt vers.
Undrar man för länge, blir resultatet "aaaaaaaaah".
Och när jag gör det, kollar jag på Emelie. Hon börjar super-fnissa eller vad man nu ska kalla det. Låt mig även tillägga att jag hade en av världens fånigaste frisyrer den stunden.
Och när versen där då börjar, och jag kommer av mig, hör jag hur pianot börjar spela nåt helt annat än vad den SKA spela, och jag kollar på Johan...
Johan sitter och guppar på stolen, röd i ansiktet, munnen öppen som om han var mitt i en gapa-störst-tävling.. Ja, ett typiskt "Johan-gapskratt". Detta får mig ju såklart att HELT glömma texten.
tittar sekunden efter runt lite till, och ser Felix huka sig för att inte ramla omkull på golvet av skratt, samtidigt som han försöker rädda mig genom att kämpa fram texten.
Gick väl sådär, han skrattade ju lika mycket han.
Kollar på Marcus som är på promenad i hela rummet, han hörde mitt misstag tror jag, men största anledningen till att han lutade sig bakåt och gapade stort för att få tillräckligt med luft för att orka hyperventilera, var nog för att han såg hur de andra höll på, speciellt Johan, som för övrigt satt och skrattade mer eller mindre hela låten.
Blev nästan rädd när vi närmade oss solona, då Johan nästan började bli lila i hela ansiktet.
Sen, för att se var som händer bakom mig, slänger jag ett öga mot Dagget...
Han står snett, alldeles knallröd i hela ansiktet och verkligen kämpar för att inte komma av sig HELT i låten. Stod snett med både ben, armar, och resten av kroppen. Kan vara för att han skulle kunna hålla kvar balansen och inte ramla omkull.
Och sist, men inte minst. (Inte om man mäter antalet cm som munnen var öppen i alla fall), för den här mannen gapade för fullt.
Vår fina Axel satt bakom trummorna full i gapskratt. Eller ja, man kan väl säga att han satt på stolen, men lutade sig fram och nästan låg på trummorna.
Stackaren orkade väl inte sitta rakt, fortsätta trumma i takt och skratta samtidigt ^^
Såg även ut som han försökte äta upp sig själv.
Som ni kanske förstår blev det ingen sång i varken första versen eller refrängen.
Och så, vers 2. Jag har äntligen slutat skratta, och börjar sjunga. Känner lite på gitarren, för att se så allt står i ordning inför refrängen då jag skulle komma in med guran igen. Men? Vafan?
D-Strängen är ju av!? Hur kan det ha gått till, den satt ju på sist jag spelade en ton på gitarren?!
Men nu hängde den löst där. Gick sönder vid intoneringsbryggan på nåt vis.
Och naturligtvis, de andra strängarna stämde ner sig en kvarts tonsteg.
Så jag fick ju benda alla tonerna lite gran, och kunde inte längre spela rockackord, utan fick nöja mig med en ton i taget. Solot blev ju också intressant.
Under Axels solo, fick jag stämma upp strängarna snabbt.
Råkade bli för högt, så det slutade med att resten av låten, fick jag spela allt ett band ner för att inte hamna ett halvt tonsteg för högt.
W(-.-)W
Och när låten tar slut, skulle jag börjat med Heart Of Ice. Marcus kollar på mig, och vi båda börjar le, och han får helt enkelt börja låten ^^
Jag fick spela bas på gitarren, med min brist på den viktigaste strängen i hela Heart Of Ice.
Kort sagt... Älskar vårt kära band :)
(Klicka för större bilder)
- Oscar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar